Lobbyisten (Thomas Bodström)
Lobbyisten är en fortsättning på Idealisten och därmed tredje boken i serien om Susanne Dahlgren, Mattias Berglund och de andra. Därför finns risken för spoilers i det här inlägget.
Några riksdagsledamöter tas som gisslan i riksdagshuset - en händelse som blir inledningen till något som kommer att skaka om Sverige ordentligt.
Precis som de andra böckerna - Rymmaren och Idealisten - tyckte jag inte att spänningen var särskilt stor. Visst var det intressant att få veta vem ledaren för Rättvisa utan gränser var (och gissa om jag blev förvånad när jag fick veta det!), men inte till den grad att jag inte kunde lägga boken ifrån mig. Däremot är Thomas Bodströms böcker väldigt intressanta som samhällskritik. Med erfarenheter som advokat och förre detta justitieminister vet han vad han pratar om. Fast om allt nödvändigtvis är sant, är en annan femma.
Vad jag reagerade på i den här boken är vad de inom politiken är beredda att göra för att deras parti ska nå framgångar. Det skulle inte förvåna mig om det verkligen går så smutsigt och fult till. Nu när jag själv arbetar på byrå, känner jag igen Bodströms beskrivning av advokater och advokatbyråer.
En liten detalj störde mig dock. Ett av offren som blev mördade ändrade ålder hela tiden. Först var det en äldre kvinna, sedan en yngre med småbarn, återigen äldre osv. Fast med tanke på upplösningen och mördarens motiv, drar jag slutsatsen att det var en äldre kvinna. Tur att det var det enda "fel" (bortsett från en liten omkastning) som jag hittade.
Visst är det kul att Bodström låter karaktärerna driva med honom själv, men efter tre böcker börjar jag känna mig mätt på det. Som tur är gör han det bara några få gånger i varje bok.
Dagens citat:
"Det finns inget att bevisa och inget att försvara. Jag är den jag är, och det är tillräckligt."
(Richard Rohr)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie