Jessicas grotta

 

När vi hade fått upp tältet och ordnat både middag och te med vårt stormkök, hörde vi röster. Min mage knöt ihop sig av nervositet och jag frågade oroligt älsklingen vad vi skulle göra? Hade vi trots allt gjort intrång ..? Efter en stund skymtade vi två kvinnor och när de kom fram till oss, frågade de hur vi hade hittat dit. De hade blivit förvånade över att se oss eftersom det tydligen är ovanligt att folk kommer dit. Vi sade som det var - att vi hittat stället på en karta, att vi bara skulle slå läger för natten och att vi tänkte ge oss av följande morgon. Trots att jag var säker på att vi hade allemansrätten på vår sida, frågade jag om det var okej att vi tältade där och det sade de att det var.

 

Under hela kvällen hörde vi olika sorters fåglar - vissa lät mer läskiga än andra. Jag lyckades somna till slut, men cirka kl. 4.00 följande morgon vaknade vi båda av ett högt "plask" och sedan galopperande av hovar precis utanför tältet. Därefter stod djuret och brölade en lång stund. Högt. Väldigt högt. Älsklingen trodde att det var ett rådjur och med tanke på att han tillbringat fyra veckor med rådjur den här sommaren, tvivlar jag inte på hans omdöme. Fast om jag hade legat ensam i tältet skulle jag ha blivit livrädd, för brölandet (och dess eko) var ganska läskigt. Vi lyckades i alla fall somna om och när vi sedan vaknade på nytt bar det vidare av mot Dalarna.