Jessicas grotta

 

"Stockholm, 13 augusti 2002. Efter en långvarig värmebölja svävar ett elektriskt fält över staden. Lampor kan inte släckas, maskiner kan inte stängas av. Utbrottet når sin kulmen i en kollektiv huvudvärk och kaos hotar. Plötsligt är det över. Men något har hänt."

 

Jag kan knappt föreställa mig hur hemskt det skulle vara om döda människor plötsligt började ... leva igen. Om de blev "omlevande". För mitt inre såg jag hela tiden scener från serien The walking dead och Resident evil-filmerna, fast de omlevande i John Ajvide Lindqvists Hanteringen av odöda var inte fullt lika mordiska som zombierna i ovannämnda produktioner. Inte riktigt i alla fall.

 

 

Hur skulle samhället ha hanterat en sådan situation? Jag tycker att John Ajvide Lindqvist lyckades beskriva ett trovärdigt och ett rätt hemskt scenario. Vem har rätt till döda kroppar som hastigt och lustigt börjar leva igen? Vilka rättigheter har dessa (o)döda människor? Kan man undkomma döden?

 

Trots att det i grunden är en otäck berättelse - vad är inte obehagligt med döda som börjar leva igen? - tyckte jag inte att den var särskilt läskig. Eftersom jag hela tiden satt och väntade på lösningen (varför blev de döda omlevande?), tyckte jag inte att det hände särskilt mycket egentligen. Det var snarare en stillsam redogörelse för hur människor kan komma att bete sig i den här typen av situationer. Jag hoppas att vi slipper uppleva det i verkligheten ...

 

Dagens citat:

"Tid är ett skapat ting. Att säga ”Jag har inte tid” är som att säga ”Jag vill inte”. "
(Lao Zi)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie