Jessicas grotta

Jag minns inte exakt hur gammal jag var (antingen gick jag på mellan- eller högstadiet) när jag och min syster satt framför TV:n och bläddrade mellan olika kanaler, tills vi kom till SVT1 eller SVT2. Där visades en film och eftersom vi inte hade något bättre för oss att göra, valde vi att se den. Det visade sig sedan bli en av mina favoritfilmer - A walk to remember.

 

"Landon Carter tillhör kärnan av det coola gänget på skolan. Folk ser upp till honom, inte bara för hans häftiga bil och tuffa stil, utan för att han själv vet att han är ball. När grupptrycket i gänget leder till en svår olycka händer dock saker som inte var planerade. Helt plötsligt uppenbarar sig en tjej som visserligen alltid gått i Landons klass men som ingen brytt sig om och speciellt inte Landon. Hon ser något i honom som varken han själv eller andra har upptäckt ..."

 

 

Förvisso är den både naiv och till viss del förutsägbar - sådant som jag egentligen ogillar med både filmer och böcker. Fast det finns också värme och den berör. Filmens handling har fått mig att börja gråta några gånger.

 

OBS! Varning för eventuell spoiler! Under bröllopet läses en vacker "dikt" om kärlek upp. Jag fastnade genast för den och skrev till och med upp texten i mitt skrivblock.

 

Inför att vi skulle gifta oss, åkte vi upp till Mora och träffade vår vigselpräst. Vi gick igenom ceremonin - vad som skulle sägas, läsas upp etc. Han visade oss några alternativ på texter som någon av gästerna kunde läsa upp och där var den! Texten från A walk to remember. Jag ville väldigt gärna ha den och älsklingen gick med på det. På något barnsligt sätt kändes det som om en cirkel var sluten. :-)