Jessicas grotta

När jag var liten (innan jag började skolan) var jag mycket omtänksam mot mina kramdjur/gosedjur/mjukisdjur (kärt barn har många namn).

 

På den tiden brukade mina föräldrar fästa mitt täcke under madrassen och motiverade det med att jag annars riskerade att trilla ur sängen. Hur som helst, varje kväll innan jag skulle sova, proppade jag ned alla kramdjur under täcket. Varför? För att jag var rädd för att de annars skulle frysa. Ibland fick jag själv knappt plats, men det gjorde inget. Så länge kramdjuren höll sig varma, var jag nöjd. Självklart var inte pappa lika nöjd, som muttrande slängde ned kramdjuren på golvet varje gång han bäddade. Fast har man en envis dotter, gör det inte någon skillnad ... Tur att jag växte ifrån det!

 

 

Något som jag dock inte gjorde (och fortfarande inte gör) särskilt ofta var att döpa mina kramdjur. Endast ett fåtal fick namn och då och då händer det att mina nuvarande kramdjur får namn. Jag kan tycka att döpandedelen är lite kul. Fast bara om namnet känns som en självklarhet - som PG (en brun nalle) och Patrik (en pingvin). PG fick jag på min 18-årsdag av bästa kompisen och Patrik har jag fått av älsklingen. Dock var det först nyligen som Patrik fick sitt namn.

 

Är det egentligen vanligt att man döper kramdjuren? Eller andra liknande ägodelar? Nu tänker jag på både då man är barn och när man är vuxen. Att en del döper sina bilar känner jag till. Andra döper datorer. Förutom kramdjuren, har jag aldrig döpt en ägodel. För mig skulle det kännas lite skumt att tänka på exempelvis datorn som ... Ja, vad jag nu skulle ha döpt den till. Det skulle inte kännas naturligt för mig. Hur är det för din del? Brukar du döpa ägodelar?

Dagens citat:

"Pengar, det är ett världsligt ting."
(Pippi Långstrump)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie