Låt den rätte komma in (John Ajvide Lindqvist)
"Naturligtvis finns det inga vampyrer i Blackeberg. Bara en massa vanliga människor som stretar med sina vanliga liv. Eller?
Det är vinter 1981 i folkhemsförorten nordväst om Stockholm. Människorna strömmar på och av tunnelbanan, i källarförråden sniffar tonåringar lim och på kinakrogen hänger det gamla vanliga alkisgänget.
I ett av hyreshusen sitter tolvårige Oskar och läser skräcknoveller. Han drömmer om att bli en hämnare. Att slippa gå i skolan och förnedras av sina plågoandar.
En dag har en pojke mördats på ett chockerande brutalt sätt i närbelägna Vällingby. Precis samtidigt har Oskar fantiserat om att döda mobbaren Jonny och han får ett ögonblick för sig att han har makt att få oerhörda saker att hända."
Det är vinter 1981 i folkhemsförorten nordväst om Stockholm. Människorna strömmar på och av tunnelbanan, i källarförråden sniffar tonåringar lim och på kinakrogen hänger det gamla vanliga alkisgänget.
I ett av hyreshusen sitter tolvårige Oskar och läser skräcknoveller. Han drömmer om att bli en hämnare. Att slippa gå i skolan och förnedras av sina plågoandar.
En dag har en pojke mördats på ett chockerande brutalt sätt i närbelägna Vällingby. Precis samtidigt har Oskar fantiserat om att döda mobbaren Jonny och han får ett ögonblick för sig att han har makt att få oerhörda saker att hända."
Ända sedan min svensklärare/klassföreståndare tipsade mig om Låt den rätte komma in när jag gick i tvåan på gymnasiet, har jag velat läsa den. Nu när jag har kommit in i att lyssna på ljudböcker, passade jag på att låna den på biblioteket.
Det tog mig en stund att vänja mig vid John Ajvide Lindqvists sätt att läsa berättelsen, men när jag väl vant mig gick det bra att lyssna. Dock tvingades jag ta pauser från lyssnandet på grund av Lindqvists förkärlek till detaljer. Framför allt blodiga. Jag är ganska känslig mot sådant (måste titta bort när jag själv ger blod) och därför blev det emellanåt för mycket.
Jag är som bekant inte heller alltid förtjust i overkliga inslag, men den här gången gick det bra. Kanske för att det inte beskrevs som något övernaturligt. Mer än så vill jag inte avslöja.
Låt den rätte komma in är en välskriven berättelse och Lindqvists sätt att beskriva den mänskliga ondskan är skrämmande. Speciellt om man själv har fått uppleva den. Men trots allt mörker som fyller berättelsen, finns det en och annan ljusglimt. Det gör det lättare att ta sig igenom berättelsen. Dessutom älskade jag att det fanns en restaurang som kallas för "Kinesen"! Varför? För att några av mina gymnasielärare brukade träffas någon gång i veckan på en restaurang som de kallade för just "Kinesen". Fast deras kines finns i Malmö. Inte i Blackeberg.
Funderar på att se filmatiseringarna - dels den svenska (originalet), dels den amerikanska. Har du sett någon av dem? Vad tyckte du i så fall om den/dem?
Det här ljudboksexemplaret lånade jag på biblioteket i Varberg.
Dagens citat:
"Börja med att göra det nödvändiga, gör sedan det möjliga, och plötsligt gör du det omöjliga."
(Franciskus av Assisi)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Jag såg den amerikanska versionen av filmen lite sådär av en slump (den gick på viaplay om jag minns rätt). Tyckte den var helt okej. Förmodligen har ju en del gått förlorat, dels från boken och sedan från den svenska versionen. Det brukar ju tyvärr ofta bli så. Men det är duktiga skådespelare och manuset är bra. Jag minns att jag upplevde den som lite långsam dock.
Allt efter smak naturligtvis. Jag är väldigt förtjust i skräck (särskilt i bokform, men även på film)så min uppfattning kan säkerligen skijla vitt och brett från din :)