Fyren mellan haven (M.L. Stedman)
Uppläsare: Anna-Maria Käll
"Efter fyra uppslitande år vid första världskrigets västfront återvänder Tom Sherbourne till Australien och tar anställning som fyrvaktare på Janus Rock, en ensligt belägen ö nästan en halv dagsresa från kusten. Omgiven av havets tomma vidder och med sin unga hustru Isabel som enda sällskap, hoppas Tom finna ro för sin sargade själ.
En aprilmorgon några år senare spolas en båt upp på stranden och i den vinddrivna farkosten finner fyrvaktarparet en död man och ett levande spädbarn. Tom vill först låta underrätta myndigheterna, men Isabel, som genomlidit tre missfall, ser barnet som svaret på alla hennes böner, som en gåva direkt från Gud. Mot bättre vetande beslutar de sig för att behålla den lilla flickan och låta världen tro att hon är deras dotter. Det är först två år senare, när de återvänder till fastlandet, som paret inser att den händelse som gett deras tillvaro en mening samtidigt slagit en annan människas liv i spillror."
En aprilmorgon några år senare spolas en båt upp på stranden och i den vinddrivna farkosten finner fyrvaktarparet en död man och ett levande spädbarn. Tom vill först låta underrätta myndigheterna, men Isabel, som genomlidit tre missfall, ser barnet som svaret på alla hennes böner, som en gåva direkt från Gud. Mot bättre vetande beslutar de sig för att behålla den lilla flickan och låta världen tro att hon är deras dotter. Det är först två år senare, när de återvänder till fastlandet, som paret inser att den händelse som gett deras tillvaro en mening samtidigt slagit en annan människas liv i spillror."
Fyren mellan haven fick mig att börja fundera över vad som är rätt eller fel, eller om det går att få något ogjort - att rätta till sitt misstag - när det gällen den situation som Tom och Isabel ställs inför. Flera gånger ville jag ruska om de båda och skrika åt dem.
Det de gjorde anser jag är fel. De borde ha hanterat det hela på ett annat sätt. Samma sak när det gäller hur de vuxna behandlade den lilla flickan. Jag tror att om de bara hade förklarat för henne hur det hela låg till, hade det nog inte blivit samma cirkus som det nu blev. Fast det är bara vad jag tror.
På det hela taget är Fyren mellan haven en välskriven och sorglig berättelse, men kanske en smula för lång. Jag tror att M.L. Stedman hade tjänat på att låta berättelsen avslutas efter Tom och Hannahs sista möte och när Tom och Isabel lämnar staden. Allt annat efter det kändes bara onödigt och tillförde inte berättelsen något. För mig kändes det lite som att jag blev skriven på näsan när jag läste de sista sidorna.
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat från Varbergs bibliotek.
Dagens citat:
"Livet är som att cykla. För att hålla balansen måste du fortsätta framåt."
(Albert Einstein)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie