Jessicas grotta

 

"34 år gammal har Helen Walsh liv inte blivit som hon tänkt sig. Sin lägenhet har hon blivit av med, arbetet som privatdetektiv går inget vidare och hennes underbara pojkvän insisterar på att vara väldigt god vän med sin exfru.

Så när Helens ex Jay Parker hör av sig med ett fall för henne, blir hon nyfiken. När det visar sig att det gäller försvinnandet av Wayne Diffney, en fjärdedel av Irlands största pojkband någonsin, då är hon minst sagt fast.

Bandet har en återföreningsturné på gång och Helen dras in i en värld av märkliga frisyrer, stora herrgårdar och ännu större egon, där alla har en baktanke. Men det finns fortfarande inga tecken av Wayne och tiden håller på att rinna ut.

Kommer hon att kunna knäcka fallet och ge sin karriär en ny start? Kommer Jay lyckas ta sig tillbaka in i hennes liv? Ska de mörka tankarna som alltid förföljer henne komma ikapp igen?"

 

 

Som vanligt försöker Marian Keyes behandla ganska tunga ämnen på en humoristisk nivå, men den här gången fungerar det inte riktigt. I alla fall inte för mig, vilket kan ha att göra med att huvudpersonen Helen lider av en depression. Jag kände igen mig i väldigt mycket av det Helen går igenom och känner. Kanske var jag extra känslig då, men min situation förbättrades knappast av att lyssna på Hemligheten på Mercy Close. Effekten blev snarare den motsatta.

 

Trots det, ville jag ändå lyssna klart och få veta vad som hänt med Wayne Diffney. Jag får erkänna att lösningen var bra finurlig och nu i efterhand inser jag att alla nödvändiga ledtrådar fanns där. Det gäller bara att vara uppmärksam. Dock var boken emellanåt för pratig och hon hade tjänat på att korta ned den en smula.

 

Tyvärr var detta ingen bok som föll mig i smaken, men förhoppningsvis gör nästa Marian keyes-bok det.

 

Dagens citat:

"Vänta inte på att bli framgångsrik i framtiden - ha ett framgångsrikt förhållande med det innevarande ögonblicket."
(Eckhart Tolle)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie