Jessicas grotta

Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om något skulle hända älsklingen så att vi inte längre kommer kunna vara tillsammans. Jag hoppas att jag slipper uppleva den dagen.

 

Därför gör det ont i mig när jag läser inläggen på bloggen En anhörigs dagbok - hennes man har drabbats av en obotlig cancerform. Det är både starkt och modigt av henne att skriva om det här på sin blogg. Jag vet inte om jag hade orkat.

 

För egen del tror jag att det värsta skulle vara att veta på ett ungefär när det skulle ta slut. Då har man en fastställd tidpunkt (typ) och mentalt skulle jag - med ofantlig ångest - börja någon form av nedräkning. Jag varken vill eller kan föreställa mig hur det skulle vara. Det måste i alla fall vara hemskt. :-(  Fruktansvärt.

 

 

Att förlora älsklingen skulle för mig vara som att få ett stort och ofantligt hål inom mig. Det skulle vara som att förlora en del av mig själv - som exempelvis en arm eller ett ben eller något. Visst går livet vidare, men det måste vara oerhört tufft och kämpigt. Man måste vara verkligt stark för att orka med det. Jag och älsklingen har förvisso "bara" varit tillsammans i sju år (varav vi har varit gifta i fyra), men precis som jag har sagt flera gånger tidigare känns det som om det alltid har varit vi. "Vi" känns naturligt och självklart. Även om jag försöker föreställa mig hur det var innan, är det svårt. Livet innan "vi" känns så avlägset att det nästan är en dröm.

 

Nu undrar du säkert vart jag vill komma med mitt sentimentala svammel. Jo, att man ska ta vara på varje dag och stund med sina nära och kära. Om det skulle hända något, kommer man annars ångra sig. "Om jag ändå gjort si eller så." Fortfarande kan jag gräma mig över saker och ting som jag inte gjorde när det gäller Jocke.

 

Dessvärre är jag själv ganska dålig på det här med att ta vara på och inte ta saker och ting för givet. Jag är också dålig på att alltid visa min uppskattning. Detta är något som jag måste bli bättre på och det ska jag. Jag ska försöka att verkligen uppskatta varje dag och personerna i mitt liv och även visa dem det.