Jessicas grotta

Jag avskyr mig själv när jag är på det här humöret. Det finns vissa saker i mitt liv som jag behöver ta tag i och göra något åt. En del saker som jag måste träna på för att kunna komma vidare. Jag vet detta, men ändå säger hjärnan oftast nej och det hela slutar med att jag skjuter upp det. Tills vidare.

 

Att skjuta upp saker och ting kan fungera ibland och då och då vara behövligt att göra. Fast i mitt fall brukar jag inte ha någon annan anledning än att jag inte vill. Varför jag inte vill beror många gånger på att jag tvivlar på mig själv - känner att jag inte duger eller inte är tillräckligt duktig.

 

 

Ja, nu är vi här igen - mitt ständigt sviktande självförtroende och knappt existerande självkänsla. Jag försöker verkligen jobba på det, men det är inte så lätt när man med jämna mellanrum får sig en törn eller två. Dock har jag tröttnat på att ha det så här. Jag vill kunna fungera normalt och göra saker när jag ska göra dem.

 

Då är frågan om jag har något förslag på hur jag ska bära mig åt? Tja, först och främst är det lika bra att ta tjuren vid hornen och ta tag i saker och ting istället för att skjuta upp det! Bättre att få det gjort än att ständigt ha det hängande över sig. Kanske ska jag återigen skriva upp x antal bra saker som jag gjort under dagen och/eller mina positiva sidor. Jag gjorde det tidigare, men slutade utan någon särskild anledning (och då räknar jag inte in den där utmaningen jag skrev om häromdagen).

 

Alltså: dags för förändring! Fortsättning följer ...