Jessicas grotta

Vid åtminstone ett tillfälle tidigare har jag haft samma känsla, men det var först vid det senaste tillfället då jag besökte mina föräldrar som känslan blev extra tydlig.

 

Mina föräldrar bor än så länge i samma lägenhet som jag växte upp i. Vi flyttade dit under våren 1990. Med andra ord är jag väl förtrogen med lägenheten och egentligen borde jag nog ha en tämligen stark koppling till den, men så är inte fallet. Sedan jag flyttade därifrån 2009 känner jag mig som en främling i lägenheten, trots att mina föräldrar gång på gång upprepar att jag ska känna mig som hemma (i deras ögon är lägenheten fortfarande mitt hem). Är det inte underligt?

 

 

Jag har ägnat kortare stunder åt att fundera över vad det kan bero på, men har hittills inte kommit fram till något svar ännu. Kanske kan det bero på att jag nu har ett annat hem och inte tillbringar så mycket tid hemma hos mina föräldrar. Kanske har jag helt enkelt blivit vuxen?

 

Har du upplevt något liknande?