Ingen risk att försova sig
När jag gick på mellanstadiet, arbetade min pappa på Malmö Kogg (om jag inte har fått fel för mig var det en del av Fotevikens museum). Varje dag innan han skulle gå till bussen för att åka till jobbet, kom han in i mitt och min systers rum för att väcka oss så att vi skulle hinna i tid till skolan. Denna rutin fungerade bra, men en morgon lyckades både jag och min syster försova oss och jag tror också att vi kom för sent till skolan. Fast det var den enda gången det hände. Efter det tog vår älskade hund saken i egna tassar.
Om vi inte steg upp ur våra sängar så snart pappa fått liv i oss och gått hemifrån, kom hunden in i rummet. Hon började med att gå fram till min säng och gnälla och knuffa på mig. Ifall jag inte steg upp ur sängen då, gick hon bort till min syster och upprepade gnällandet och knuffandet. Om inte heller min syster steg upp ur sängen, satte sig hunden i mitten av rummet och gnällde. Högt. Mycket högt. Enda sättet att få tyst på henne var att stiga upp.
Sedan jag började på advokatbyrån har jag inte försovit mig, men sedan vi skaffade ninjan och fåntratten är detta heller ingen risk. Så snart alarmet i mobilen ringer, hoppar båda lejonen upp i sängen (och om de befinner sig på nedervåningen, rusar de uppför trappan och in i sovrummet). Ninjan vill mest äta upp min telefon och därefter mina fötter så snart jag sätter ned dem på golvet. Fåntratten däremot vill ha frukost och talar om detta genom våldsamt kelande, högljutt spinnande och mycket högljutt jamande.
Fast jag ska inte klaga. Det är ett relativt effektivt sätt för att få upp mig snabbt.
Dagens citat:
"Att tänka kreativt är att skapa harmoni mellan sinne, känsla och handling."
(Jiddu Krishnamurti)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie