Skumtimmen (Johan Theorin)

Uppläsare: Magnus Krepper
 
"Det är en dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet på norra Öland. En liten pojke bestämmer sig för att ta reda på vad som finns på andra sidan stenmuren till morföräldrarnas trädgård. Han klättrar över muren och försvinner i dimman, utan några som helst spår. I dagar letar familjen, polisen och frivilliga efter pojken, men till slut tvingas de ge upp. Kanske har han irrat sig ner till den steniga stranden och svepts med av vågorna i Kalmarsund.

Tjugo år efter denna tragedi lever pojkens mor Julia instängd i sin lägenhet i Göteborg, deprimerad och alkoholiserad. Då får hon ett oväntat telefonsamtal från sin far, den åldrige sjökaptenen Gerlof Davidsson, som numera är bosatt på ett servicehem på norra Öland. Trots att han är skröplig har han börjat bedriva privata efterforskningar kring dottersonens försvinnande. Nu anser han sig ha funnit nya ledtrådar som förstärker en teori han har kring vad som har hänt. Han berättar om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som under många år spred skräck i bygden. Denne våldsman dog visserligen under oklara omständigheter tio år innan Julias pojke försvann, men vissa saker tyder på att han fortfarande lever. Vandrar Nils Kant fortfarande omkring ute på det öde alvaret i den öländska skymningen, i skumtimmen? Var det han som förde bort Julias son? Det finns personer på Öland som inte har glömt Nils Kant, och någon verkar vara redo att döda för att sanningen inte ska komma fram..."
 
 
 
Trots att Johan Theorin tyvärr skrev ut sådant som var uppenbart tack vare sammanhanget - och därför i mina ögon rena självklarheter - lite för många gånger, var Skumtimmen en välskriven roman med en så invecklad lösning att jag har svårt att tro att särskilt många lyckas lista ut det. Bravo Theorin!
 
Dock retar jag mig som vanligt på Gerlof Davidsson och hans "förmåga" att gissa sig till saker som han inte borde kunna gissa sig till. För min del hade Theorin gärna fått byta ut duktiga Gerlof som listar ut allt, mot något annat. Fast det är bara min åsikt. I övrigt var berättelsen som sagt genomtänkt och välskriven.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Oroa dig mindre, le mer. Ångra inte, bara lär och väx."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie