Välkommen tillbaka, du efterlängtade glädje!
Samtidigt som jag egentligen inte riktigt vågar hoppas, håller jag tummarna för att den glädje som jag i skrivande stund känner, håller i sig.
Ända sedan sista helgen i augusti har jag känt glädje och varit en smula upprymd. Jag har t.o.m. fått energi att nu ta itu med något som har legat på vänt alldeles för länge och med just det sistnämnda känns det som om jag har lite flyt just nu. För första gången på bra länge går det faktiskt bra för mig.
Jag är inte hundra, men det kan ha att göra med att jag på fredagen den veckan släppte taget om något som har tyngt mig länge. Jag pratade om det här med min vän Cherry och då sade hon något klokt - att jag inte ska fästa mig vid något som inte finns. Hon har rätt. Att hela tiden gå och sakna och älta saker som inte längre finns, tar bara onödig energi och kraft - energi och kraft som jag skulle kunna använda till att må bra istället. Dessutom ligger den ständiga saknaden och ledsamheten som ett tungt täcke över mig. Sakna men säkert har den hållit på att kväva mig och min glädje.
Nej, det är bättre att gå vidare och (för att citera Pumbaa i Lejonkungen) "lämna det bakomflutna före" en. Det är viktigt att leva i nuet och glädjas åt det som jag faktiskt har - och det är inte så lite! :-)
Dagens citat:
"Finns det liv är det aldrig för sent."
(Mikael Wiehe)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie