Jessicas grotta

Jag har inte följt Saras blogg En anhörigs dagbok särskilt länge, men hennes inlägg om hennes makes kamp mot den obotliga cancerformen Glioblastom har berört mig varje gång. Vilket hemskt öde! Läsningen av hennes inlägg har fått mig att fundera över hur jag själv skulle reagera och känna. Vad skulle jag göra under min sista tid i livet? Hur skulle jag vilja att älsklingen mindes mig om jag skulle drabbas?

 

Den 20 mars i år hände det förskräckliga som ingen borde behöva uppleva. Saras make gick slutligen bort. När jag läste det inlägget kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Så fruktansvärt! Jag vet inte hur jag skulle ha reagerat om jag hade varit i Saras skor. Det går inte att föreställa sig.

 

 

Sara har i alla fall startat en insamling till stöd för Hjärnfonden. Jag tänkte med det här inlägget försöka hjälpa till genom att bl.a. sprida länken (bortsett från att jag också har skänkt lite till insamlingen). Ensam kan man inte göra allt, men tillsammans kan vi åstadkomma förändring. Det positiva med insamlingen är att det inte enbart är fasta belopp som man kan skänka, utan man kan själv välja hur mycket man kan och vill skänka. Det kan underlätta för dem som kanske har det ekonomiskt svårt, men ändå vill hjälpa till.

 

Jag hoppas att jag och mina anhöriga slipper vara med om något så hemskt som Sara har fått tvingas uppleva. Mina tankar går till henne samt hennes och Daniels familjer. <3

Dagens citat:

"Du misslyckas inte förrän du slutar att försöka."
(Albert Einstein)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie