Pokémoner - här kommer jag!
Jaha ... Ja, då vart även jag fångad i denna Pokémon-våg. Fast jag höll mig undan det cirka en vecka efter att det släpptes. Älsklingen ville ju att även jag skulle skaffa mig ett sådant konto så att vi båda kunde bege oss ut och jaga dessa små inbillade djur. Dock visade det sig att den telefonen jag hade (älsklingens gamla eftersom min egen hade fått dåndimpen ...), var för gammal. Fast jag följde med älsklingen ut ändå, för jag gillar att umgås med honom och promenader är alltid kul.
Ursäkta, vad sade du? Hur det kom sig att jag kunde installera appen till slut? Det är enkelt min kära bloggläsare. Älsklingen köpte en ny telefon till mig som tidig födelsedagspresent (nu är det ju lite mer än en halv månad kvar tills jag blir hela 27 år ...). Och den telefonen klarade minsann av appen. Det gick väldigt fort att avancera i nivå. Redan efter två dagar var jag uppe på nivå sex och i skrivande stund (17 dagar efter att jag installerade appen) är jag på nivå 21. Och tvärtemot vad man kan tro, gjorde jag knappt något för att gå upp så fort i nivå. Inte i början i alla fall. Det räckte att fånga några vildsint odjur och utveckla vissa.
Jag ska erkänna att jag var ganska tveksam till det här spelet och de första dagarna gnällde jag en hel del (förlåt älskling <3), men sedan förändrades det. Plötsligt började det bli lite kul! Det roligaste inslaget är det där med att man ska gå så att man kläcker ägg. Nu när jag har börjat jobba igen ägnar jag min lunchrast åt att promenera genom Varberg och försöka kläcka ägg efter ägg. Och kan du tänka dig vad som kom ut ur ett ägg som krävde att man hade gått 2 km för att kläcka? Den här lille krabaten:
Jag blev så glatt förvånad att jag nästan inte kunde sluta le. Haha, då kändes det lite som att uppdraget var slutfört. Jag hade lyckats få min lille Pikachu.
Nu vet jag inte hur det var för dig, men jag minns klart och tydligt hur det var för 16 år sedan då samlarkorten kom och alla barn plötsligt skulle börja samla dessa kort (även jag och min syster). Ja, du läste rätt. 16 år sedan. Haha, snacka om att jag känner mig gammal. Anledningen till att jag minns det är för att jag hittade några teckningar från den tiden hemma hos mina föräldrar som jag hade gjort. Jag har dessvärre kastat dem nu, eftersom jag kände att de inte gav mig något. Fast innan dess fotade jag en av dem. Dock var detta inte en av de bättre jag gjorde. Det fanns en teckning som var förvånansvärt bra för att vara en tioåring som gjort den. Okej, den var förvånansvärt bra för att vara mig. Jag har aldrig varit bra på att teckna.
Jag var så glad den dagen jag fick Pikachu-samlarkortet, för om jag minns rätt var det ett ganska ovanligt kort att få. Jag minns särskilt en killkompis som jag hade på den tiden som blev lite avundsjuk. Det här spelet har med andra ord börjat innebära en hel del nostalgi för mig. Och motion. Jösses vad mycket jag och älsklingen var ute och gick under våra två veckors semester! Framförallt under nätterna och jösses vad mycket folk det är som är ute på nätterna i Falkenberg och jagar pokémons! Det är nästan som under dagen. Det är faktiskt kul att folk är ute och rör på sig så pass mycket som de verkar göra nu. Och ett tag vart ju pokémon-jägarna (åtminstone i Falkenberg) ganska sociala. Plötsligt pratade främlingar med älsklingen och frågade hur det gick etc. Haha!
Visst, det finns en hel del idioter som riskerar sina liv i jakten på pokémoner, men precis som älsklingen brukar säga så har det alltid funnits idioter. Det är inte spelet som är farligt. Det är de som använder det. Jag kan tycka att det är ganska självklart att man inte stirrar ned i telefonen när man passerar en väg/gata och att man absolut inte spelar det när man kör bil eller ens går ut på tågspår (finns tydligen vissa i Göteborg som gjort detta).
Så ja, i skrivande stund är det fortfarande ganska kul att spela. Nu fokuserar jag ganska mycket på att utveckla och ta hand om mina relativt starka pokémoner (jo, enligt språkrådgivningen är det pokémoner som gäller). Det roligaste är att döpa dem:
Hur är det för din del? Spelar du också detta?
Dagens citat:
"Om du koncentrerar dig på vad du har kommer du alltid att få mer. Om du fokuserar på det du inte har kommer du aldrig någonsin att ha tillräckligt."
(Oprah Winfrey)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie