Prizzis heder (Richard Condon)

"Ingen värnar så mycket om familjen Prizzis heder som Charley Partanna, maffiavärldens mest beryktade vindicatore - vedergällare. Charley låter familjen gå före allt och hans liv och tankar är okomplicerade tills han möter Irene Walker, den vackraste kvinna Charley har sett och mer lik honom själv än han anar. Passionen drabbar dem båda - de tycks vara skapade för varandra men Irene tillhör inte maffian ...
 
Kärleken och framtidsplanerna kommer snart i konflikt med familjen Prizzis hårda och obönhörliga lagar.
 
Charley och Irene blir huvudpersoner i ett Romeo och Julia drama av det slag som bara kan utspelas inom maffian."
 
 
 
På grund av alla uppräkningar av namn och mat samt detaljbeskrivningar av maten alldeles i början av berättelsen, tyckte jag att Prizzis heder  var en aning svårtstartad. Om något kan få mitt intresse för en bok att svalna snabbt, då är det ständiga och utdragna uppräkningar. Jag antar att Richard Condon är intresserad av mat - eller så har han bara gjort en gedigen research inför boken? - för så fort det nämndes att någon skulle äta eller ville äta, kom nästan detaljbeskrivningar av vad maten innehöll och hur den var tillagad.
 
Något annat som jag reagerade på var hur naiva bokens karaktärer är. Charley Partanna är runt fyrtio år, men mentalt verkar han ha stannat kvar i tonåren. Det skar sig hela tiden med den bild som författaren försökte måla upp. Och så enkelspåriga alla karaktärer är! Dessutom finns det en drös med dialoger som Richard Condon med fördel hade kunnat stryka, eftersom de inte tillför berättelsen något. Jag såg det mest som utfyllnad.
 
Men utöver det, är boken i grunden ganska intressant och konflikten som sakta med säkert målas upp, hade kunnat bli bra. Det hade kunnat bli spännande. Dock hade jag tyckt att det hade varit mer oförutsägbart om boken hade slutat på ett annat sätt (jag har till och med ett alternativt slut som hade passat bättre), fast det var kanske det som var meningen. Att Richard Condon vill säga något med det slut som boken nu har.
 
Tyvärr fastnade jag inte alls för Prizzis heder och känner mig inte heller sugen på att läsa något mer av Richard Condon.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Memorera aldrig något som du kan slå upp."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie