Jessicas grotta

"Angelica eller Angi som hon kallas, lånar sin mormors 'Momos' blå safirer till en förlovningsmiddag där hon ska föreställa Gunnars fästmö Mia. När Momo lämnar örhängen och halsband till Angi berättar hon att hon fått dem i present av sin stora kärlek Carl. De fick ett barn tillsammans, Angis mor.  Momo och Carl träffades bara några månader. Momo gifte sig med en barndomsvän och flyttade från Stockholm. Carl, som inte visste något om barnet, kunde inte finna henne.

 

 

Men människan spår och Gud rår. Allt utvecklar sig inte som Angi tänkt sig. Inte alls..."

 

 

 

 

Jag vet inte riktigt vilka förväntningar jag hade på Bibbi Kronnings Två par i leken, bortsett från misstanken att det antagligen var någon form av tant-snusk (vilket det faktiskt inte var). Dock hade jag förväntat mig att den skulle vara bättre skriven än vad den faktiskt var.

 

Vad jag först och främst reagerade på var att det inte finns något djup i Två par i leken. Istället för att visa läsaren och låta denne uppleva, redogör Bibbi Kronning mycket kortfattat om allt. Jag tyckte att det var mycket "han sade", "hon sade", "hon kände", "han gjorde" m.m., men knappt något annat däremellan. Som läsare får jag aldrig lära känna någon av karaktärerna och kan därför varken tycka om eller tycka illa om någon. Om Bibbi Kronning istället hade satsat på att visa (exempelvis beskriva en karaktärs ansiktsuttryck eller kroppsspråk istället för att skriva att denne är arg etc.), tror jag att det här hade kunnat bli en mysig och intressant berättelse.

 

Dessutom går allt för fort i berättelsen. Innan jag riktigt har hunnit fatta hur det har gått till, befinner de sig plötsligt i Frankrike. Och att alla tycks lita på främlingar efter bara fem minuters umgänge - så pass mycket att man till och med lämnar ifrån sig bilnycklar eller låter dem sova på ens soffa - har jag svårt att tro på och ta till mig. I min värld känns detta för naivt och att alla beter sig på det här sättet känns därför bara absurt!

 

Bibbi Kronning skriver aldrig rent ut vilket årtal boken utspelar sig, men genom att hon nämner att "Momo" och Carl träffades på femtiotalet och att de sedan inte träffats på cirka fyrtio, femtio år, kan man lista ut att den här berättelsen antagligen utspelar sig på nittio- eller början av tjugohundratalet. Fast om jag ska vara brutalt ärlig, känns det snarare som att berättelsen utspelar sig på femtio- eller sextiotalet. Det är i varje fall så karaktärerna framställs och detta framkallade en irritation hos mig under läsningen.

 

Med anledning av ovanstående och att boken borde ha korrekturlästs några fler gånger, tyckte jag att Två par i leken dessvärre är en av de sämre böcker som jag har läst - trots att berättelsen egentligen har potential! Instinktivt känns det som att det är en tonåring som har skrivit det här. I hyllan står minst ett par böcker till som Bibbi Kronning har skrivit, men jag överväger att faktiskt inte läsa dessa.

 

Dagens citat:

"Hur långt vi reser i livet betyder långt mindre än vad vi möter på vägen."
(Okänd)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie