Bilden av Phoebe (Kim Edwards)

"En vinternatt 1964 tvingar en snöstorm doktor David Henry att förlösa sin hustru, som föder tvillingar. Det första barnet, Paul, är en frisk pojke, men David ser genast att det andra barnet, Phoebe, har Downs syndrom.

David är en man med ett förflutet. Han har vuxit upp i skuggan av en hjärtsjuk syster, som dog vid tolv års ålder, och sorgen har tyngt honom hela hans liv. Nu fattar han ett snabbt beslut som kommer att förfölja familjen för alltid. För att skona sin fru Norah från ett liv i sorg över ett handikappat barn, ber han sköterskan Caroline att sätta barnet på en institution. Till Norah säger han att flickan var dödfödd. Men Caroline klarar inte av att lämna bort barnet, utan ger sig av för att uppfostra flickan som sin egen dotter.

Tiden går och Norah och David blir alltmer som främlingar för varandra. Norah skaffar ett jobb som blir till en uppslukande karriär, och David, plågad av sin hemlighet,söker tröst och mening i sitt liv genom de bilder han tar med sin kamera. Påverkad av föräldrarnas kyliga relation och sin egen längtan efter sin syster går Paul helt in i sig själv.

När David oväntat dör i en hjärtattack avslöjas hans fruktansvärda hemlighet vilket får förödande konsekvenser för familjen."
 
 
 
 
Bilden av Phoebe är på samma gång en gripande och en upprörande berättelse. Jag kan inte för mitt liv föreställa mig hur det skulle vara att tvingas uppleva det som karaktärerna i boken gör. Emellanåt blir jag arg på både David och Nora, även om jag till viss del kan förstå vissa av deras handlingar och tankar/känslor.
 
Kim Edwards skriver vackert, gripande och trovärdigt. Jag fastnade tidigt för berättelsen och var fast ända till den sista punkten. Jag uppskattar att hon inte skriver läsaren på näsan, utan att hon faktiskt gestaltar istället för att berätta (exempelvis beskriver hur någon känner när denne är arg istället för att skriva att personen är arg). Vad jag däremot har svårt för är all satsradning som förekommer i boken, fast det kan ha mer att göra med översättningen. Kanske hade hon skrivit annorlunda om hon varit svensk och skrivit på svenska.
 
Det är beundransvärt av Kim Edwards att ta upp frågan om mentala handikapp, för trots att vi har kommit långt i dagens samhälle existerar det fortfarande fördomar mot den här typen av personer. Jag själv har alltid haft svårt att förstå detta. Oavsett om vi har mentala handikapp eller ej är vi alla människor. Varför ska någon behandlas annorlunda?
 
Boken avslutas med frågor som Kim Edwards besvarar samt några diskussionsfrågor att själv fundera kring. Dessa två "kapitel" tycker jag är värda att läsas, även dem.
 
Det här exemplaret har jag köpt.


Dagens citat:

"Den som förstår blir förstådd."
(Joann Davis)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie