När klienten tar saken i egna händer
Något som en del klienter har svårt för, är att förstå att när man väl anlitat en advokat i ett ärende, då är det advokaten som sköter ärendet. Klienten själv ska inte vidta något utan att först stämma av med advokaten. Om klienten gör detta, blir advokatens arbete mer komplicerat och det blir alldeles för rörigt.
På grund av klientsekretess kan jag inte i detalj gå in på de exempel jag har, men lite översiktligt är okej. I ett fall hade min chef en klient som förde "förlikningsdiskussioner" med motparten utan min chefs kännedom. Det innebar att klienten sade en sak till motparten, medan min chef hade en annan uppfattning - som hon trodde att klienten hade. I slutändan tvingades min chef att avsäga sig uppdraget eftersom det inte gick att arbeta med en klient som envisades med att göra på detta sätt - trots tillsägelser.
En annan klient kontaktade ett - i dennes ögon - potentiellt vittne i ett ärende, som i sin tur ringde min chef. Problemet var bara att min chef inte hade tagit ställning till någon bevisning i ärendet - eller om det ens skulle bli nödvändigt med någon bevisning, då detta fortfarande låg i startskedet.
Kanske låter inte detta som några större katastrofer och kanske är det inte heller det. Fast man måste tänka på att ens agerande - om man inte förankrat det med sitt ombud - kan stjälpa ärendet. Dessutom blir det alldeles för rörigt om klienten sysslar med saker och ting på egen hand. Oftast vet ju advokaten vad som är bäst för ärendet och oavsett vilket ser advokaten alltid till att ha klientens godkännande innan åtgärder vidtas. Det måste finnas ömsesidig tillit mellan advokat och klient och om man känner att advokaten som man anlitat inte gör på det sätt man önskar, är det bättre att avsluta det samarbetet.
Dagens citat:
"Det enda du behöver göra är att sluta söka utanför dig efter det som endast kan hittas inom dig."
(Nisargadatta Maharaj)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie