Jessicas grotta

Redan innan jag själv blev gravid hade jag fått höra från andra gravida att andra människor tycks ta sig friheter med en gravid kvinna. Främlingar kan plötsligt komma fram och ta en på magen (?!). Andra kan ge en alla möjliga kommentarer. Tidigare tänkte jag inte mer på det, även om jag kunde bli upprörd å de gravidas vägnar. Fast nu när jag själv blivit gravid har jag insett att vissa personer i min närhet tror att det är okej att säga precis vad som helst till någon som är gravid.

 

Kanske reagerar jag onödigt starkt på detta (nu rusar trots allt hormoner omkring ohejdat i kroppen) eller så finns det fler gravida som känner samma sak. Jag vet inte, men jag känner bara att jag behöver ventilera mig. Försöka få andra att förstå.

 

 

 

Den gravida kroppen blir större och större under graviditeten.

 

Jo tack, om det är någon som tror att den gravida kvinnan inte märker det själv, kan jag upplysa om att vi är mycket väl medvetna om detta. Tro mig. Att då få höra "Gud så tjock du har blivit!" när magen precis har börjat synas lite (i övrigt har ingen viktuppgång skett), tar faktiskt rätt hårt på en. För mig blir alla dessa kommentarer extra jobbiga, eftersom jag faktiskt håller på att kämpa mot min ätstörda hjärna och alla hjärnspöken som den nu gladeligen plockar fram dag efter dag.

 

I skrivande stund har jag gått lite mer än halva tiden och nu har magen börjat synas genom kläderna. Tidigare syntes magen nästan enbart när jag hade tajta kläder eller inga kläder alls på mig. Nu syns magen oavsett vilka kläder jag har på mig. Lite halvt på skämt (men även med en smula allvar), brukar jag kalla mig själv för strandad val inför älsklingen - för det är så jag känner mig. Trots det har jag  - när inlägget skrivs - bara gått upp mellan 4 och 6 kilo jämfört med innan jag blev gravid. Det är det normala (eventuellt nästan lite för lite, men inte mycket). Fast när jag ser mig i spegeln (vilket jag försöker göra så lite som möjligt), känner jag mig otroligt tjock. Jag känner mig äcklig. Samtidigt förstår jag hur lyckligt lottad jag är som har det lilla livet i magen. Vilket mirakel det faktiskt är. Jag är tacksam, men ändå avskyr jag mig själv. Jag måste hela tiden påminna mig om att inte träna för mycket eller börja äta mindre, eftersom dessa extra kilo ska finnas på min kropp just nu. Dessa kilon är inga som ska tränas eller svältas bort. Även älsklingen måste påminna mig om detta med jämna mellanrum. Träningen och maten får inte påverka bebisen negativt.

 

 

 

Så, ja. Vi gravida vet mycket väl om att vi blir större hela tiden. Det är inget som måste påpekas. Vad ska vi med den informationen till? Det är knappast läge att börja banta när man är gravid - dessa extrakilon tillkommer ju av en anledning! Förresten är det ingen som blir glad av att höra att omvärlden tycker att man har blivit stort som ett (eller kanske till och med två) hus. Den ogravida får gärna tänka det, men snälla - behåll det för dig själv. En sådan kommentar som den ovan (som jag faktiskt själv fått) hjälper inte. Den riskerar bara att göra mer skada. Den kommentaren har gjort att jag så länge som möjligt försökt dölja graviditeten, trots att de flesta känner till den. Jag har försökt klä mig för att dölja magen som växer mer och mer. Jag har till och med lite halvt omedvetet gått runt och hållit in magen när jag befunnit mig i sällskap med andra.

 

Jag anser inte att vi gravida kvinnor ska tvingas vara tacksamma över den här sortens kommentarer. Som jag sade för en stund sedan är jag tacksam över det liv som växer inuti mig och det är ett mirakel, men jag ska ändå inte behöva få höra hur tjock jag är. Även om personen egentligen inte menar något illa, är det ingen snäll kommentar att framföra. Det lustiga är att - åtminstone vad jag själv erfarit - ingen skulle säga det till en ogravid som faktiskt har gått upp i vikt. Det är min erfarenhet. Då försöker man istället linda in sanningen. Varför tror man då att man har rätt att säga vad man vill till en gravid person - som dessutom kämpar med hormoner och humörsvängningar?

 

Än har jag inte varit med om att andra människor har velat röra vid min mage, fast hittills har magen trots allt inte synts när jag har haft mina vinterkläder på. Dock börjar magen skymta genom min vinterjacka och snart ska den ändå plockas av. Då kommer det bli mer tydligt för andra. Kanske råkar jag ut för dessa skumma människor. Jag hoppas verkligen inte det. Jag kan faktiskt inte förstå varför man tror att det är helt okej att ta på en gravid kvinna bara så där? Det skulle aldrig accepteras om kvinnan varit ogravid. Varför tror man då att den gravida accepterar att andra kommer fram och tafsar? Såvitt jag vet har vi inga skyltar uppsatta där det står "Fritt fram att ta på mig!" Usch. Jag ryser vid blotta tanken och håller tummarna för att jag slipper uppleva det själv. Det räcker med att folk i min närhet känner behov av att kommentera min växande kropp (trots att jag knappt gått upp i vikt jämfört med vissa andra gravida kvinnor).

Dagens citat:

"Detta är en sanning som måste berättas för människor i vår tid: Att själen är med oss här och nu – inte i någon främmande värld eller avlägsen tid, inte när kroppen dör. Och att det är vår styrka och glädje att finna den."
(Paul Brunton)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie