Matvraket inom mig?

Återigen undrar jag vad det är för fel på mig? Så fort det finns något ätbart framme äter jag det - oavsett om jag är hungrig eller ej. Och när jag väl har börjat äta, slutar jag oftast inte förrän jag antingen är väldigt mätt eller det ätbara är slut. Ja, det händer att jag äter trots att jag är mätt och då brukar det hela sluta med att jag blir för mätt ...
 
Nej, detta beteende är inget som kommit av att jag är gravid. Det här ätbeteendet hade jag även innan. Nu när jag är gravid händer det att jag vissa dagar inte klarar av att äta - trots att jag egentligen borde.
 
 
 
 
Den ätstörda delen av min hjärna brukar vid de här tillfällena banna mig och tala om hur vidrig och värdelös jag är. Ingen normal människa vräker i sig på det sättet.
 
Jag inser att detta ätbeteende inte är sunt i längden, men frågan är hur jag ska göra för att sluta? Det handlar ju inte om att jag är hungrig, för om det inte hade funnits något ätbart framme skulle jag inte ha ätit något. Kan det finnas en djupare problematik bakom? Eller gör jag som vanligt och förstorar upp det hela?
 
Har du några tips på hur jag kan gå till väga?


Dagens citat:

"Människor lyckas sällan om de inte finner glädje i det de gör."
(Dale Carnegie)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie