Jessicas grotta

Det här inlägget har dröjt ganska länge. Anledningen till det är att jag har varit kluven till vad jag ska skriva.

 

En av poddarna som jag har lyssnat på - eller, i det här fallet har det snarare varit att jag har försökt lyssna - har varit Ångestpodden. Det är ett väldigt bra initiativ från de här båda tjejerna - det ska de ha beröm för. Jag ser det enbart som positivt att psykisk ohälsa lyfts fram och pratas om. Därför vill jag så gärna tycka om den här podden.

 

 

 

Tråkigt nog lyssnade jag enbart på de tio första avsnitten, innan jag lade ned mitt försök att tycka om podden. Det var inte innehållet som tvingade mig att sluta lyssna. Absolut inte. Däremot var det tjejernas eviga fnissande, som i mina ögon till slut blev för mycket. Detta ständiga fnissande och skrattande gjorde det omöjligt för mig att ta tjejerna och podden på allvar. Framförallt med tanke på vad podden faktiskt handlar om.

 

Kanske är det bara jag som är extra känslig och överreagerar. Om du är intresserad av psykisk ohälsa kan du alltid ge Ångestpodden en chans. Vem vet, du tycker kanske bättre om den än vad jag gjorde. Kanske ger jag själv den en ny chans längre fram.