Jessicas grotta

Skillnaden är måhända hårfin, men för mig finns det ändå en skillnad mellan att komma med goda råd och att aktivt försöka påverka någon att göra något. Visst, jag erkänner att det kan ha hänt att jag själv har gått över linjen (ingen är ju perfekt), fast det har aldrig varit min mening. Var och en har rätt att bestämma över sitt eget liv och göra sina egna val. Jag brukar därför försöka vara tydlig med vad som är mina åsikter, men att personen själv får avgöra hur denne ska göra.

 

Anledningen till mina tankar är att det fanns ett par personer i min närhet som tjatade på en tredje person att denne borde lämna sin partner, eftersom de andra två inte tyckte att partnern var rätt för den tredje personen. De hade en rätt stark åsikt om partnern som var långt ifrån smickrande. De var till och med ogenerat öppna med att den tredje personen istället borde inleda en relation med en relativt ny vän, eftersom de två första tyckte mycket bättre om denne vän.

 

Det här gjorde mig ganska irriterad. Naturligtvis vet jag att dessa två personer bara menade väl och ansåg att relationen inte var bra för denna tredje person. Men jag tycker att det var fel av dem att hålla på att tjata och nästan tvinga den tredje personen att lämna sin partner. De hade istället kunnat förklara lugnt och sansat hur de såg på saken och varför, men sedan låta det vara upp till den tredje personen att avgöra hur denne skulle göra.

 

 

 

Å andra sidan är det inte alltid lätt att själv se när ens förhållande är destruktivt och kanske utan någon chans till förbättring. Ibland kan man behöva en ögonöppnare. Fast inte ens i de fallen är det läge att tvinga någon att lämna sitt förhållande. Däremot är det viktigt att få personen att förstå att förhållandet kanske inte är sunt och eventuellt utom all räddning. Jag tycker dock att man i första hand ska kämpa för sitt förhållande och försöka få det att fungera. När man har gjort vad man kunnat utan att få till en förbättring, kan det vara läge att fundera på att lämna. Båda i förhållandet måste trots allt ha viljan att få det att fungera.

 

I mitt exempel med de två som tjatade på den tredje, tyckte jag själv att det fortfarande fanns möjlighet att försöka få förhållandet på rätt köl igen och jag gav personen exempel på vad denne kunde göra. Att den tredje personen inte tycktes vara intresserad av att försöka, är en annan femma.

 

Vad jag helt enkelt vill ha sagt är att man har ingen rätt att bestämma över någon annans liv och kräva att någon ska agera så som man själv vill. Man kan komma med goda råd, men sedan låta det vara upp till den andra att själv bestämma. Man måste vilja bli hjälpt för att kunna vara mottaglig för hjälp.

 

Vad tycker du själv? Är jag helt ute och cyklar?