Pojken som kallades Det (Dave Pelzer)

"När Dave Pelzer vid tolv år ålder omhändertogs av myndigheterna uppdagades en skakande historia. Sedan fyra års ålder hade han vanvårdats och systematiskt misshandlats av sin psykiskt sjuka mor.
 
Dave isolerades successivt från sin pappa och sina bröder. Han behandlades sämre än en hund och många gånger önskade han att han skulle få dö.
 
I dag är Dave vuxen. Med beundransvärt mod lyckas han inte bara överleva sin fasansfulla barndom utan också skapa sig ett tryggt och meningsfullt liv. Det här är hans egen berättelse - en upprörande men samtidigt förunderligt livsbejakande skildring. En djupt gripande och oförglömlig berättelse om ett barns mod och styrka att överleva mot alla odds."
 
 
 
 
 
 
Troligtvis är jag bland de sista som läser Dave Pelzers omtalade bok Pojken som kallades Det. Nu när den är utläst kan jag mycket väl förstå varför den blivit så omtalad - det är en fasansfull beskrivning av hur en mor behandlar sitt barn. När jag läste boken, gjorde det ont i mig och jag önskade att jag kunde göra något för denna stackars pojke. Varför reagerade ingen i vuxenvärlden?! Visst, de sociala myndigheterna försökte, men det kändes mest som ett halvdant försök och att de helst ville bli av med ärendet så snart de kunde. Varför gjorde inte hans pappa något? Han borde ha satt ned foten och sagt ifrån! Att det skulle dröja åtta år innan Dave äntligen fick hjälp är ofattbart och oförlåtligt. Fast å andra sidan, det var på sjuttiotalet och förhoppningsvis finns det mycket bättre rutiner för sådant idag än vad det gjorde då. Men ändå. Att en liten pojke skulle behöva utstå dessa hemskheter så länge utan att få någon hjälp, är vansinne. Trots att jag inte vill tänka på det, förekommer det säkert sådana här situationer än idag. Barn som måste utstå saker inga barn ska behöva uppleva.
 
Eftersom detta är en skildring av en verklig händelse, är jag inte så förtjust i att bedöma själva skrivsättet, men medger att Dave Pelzer skriver på ett sätt som genast griper tag i läsaren och får mig att känna så otroligt med den lilla pojken Dave. Det är mycket starkt av honom att så sakligt som han gör, kunna redogöra för sina upplevelser.
 
Jag rekommenderar alla att läsa Pojken som kallades Det - en bok som berör en på djupet. Fast var beredd på en del starka scener!
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Du undervisar bäst i vad du själv mest behöver lära."
(Richard Bach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie