Jessicas grotta

Alla gör vi ibland misstag och det händer att saker och ting krånglar till sig. Vid sådana tillfällen har jag en tendens att ofta göra en höna utav en fjäder och förstora upp problemet onödigt mycket, vilket egentligen är fullkomligt onödigt att göra. Jag menar, det är sällan det händer att det inte går att lösa problemet eller att man inte på något sätt kan ställa saker och ting till rätta. Visst hade det varit bra om problemet aldrig hade uppstått, fast man måste ändå vara beredd på att saker och ting inte alltid går som man tänkt sig. Och som sagt går det oftast att lösa.

 

 

 

Om man då har gjort som jag och förstorat upp allt onödigt mycket, brukar lättnaden som kommer när allt löser sig vara minst lika stor som problemet hunnit bli. Åtminstone för mig. Jag vet att det här är en riktig klyscha, men för mig brukar det kännas som om en tyngd lyfts från mina axlar och mitt bröst. Glädjen som följer brukar jag inte kunna stoppa och det händer att jag sitter och ler för mig själv ganska länge.

 

Fast jag önskar att jag kunde lära mig att inte göra en så stor sak av de problem som uppstår. Jag skulle må bättre i längden av att inte göra det.