Jessicas grotta

Jag har svårt att tro att #metoo-kampanjen har undgått någon. Det känns som om det inte har pratats om något annat på sista tiden. Missförstå mig rätt, även jag tycker att det är bra att alla dessa historier kommer fram - under förutsättning att de är sanna. Det finns tydligen de som missbrukar hashtagen och lögnaktigt påstår att de blivit utsatta. Fast det känns inte bra att samhället på sätt och vis stannar upp på grund av den här kampanjen. Det finns ju fortfarande annat som är minst lika viktigt att uppmärksamma och ta tag i.

 

Jag hade önskat att kampanjen gällde för alla - det vill säga även för utsatta män. Visst, såvitt vi vet tycks kvinnor vara mer utsatta för sexuella trakasserier och övergrepp, men jag tror att det har mycket att göra med att det är skamligt för män att erkänna att de blivit utsatta. Exempelvis skrattar omgivningen åt de män som berättar att de blivit våldtagna av kvinnor. Sådant beteende gör mig uppriktigt ledsen. Alla offer är lika viktiga - oavsett vilket kön man har.

 

Under kampanjens gång har det gjorts påståenden om att alla kvinnor vid något tillfälle i sitt liv har blivit utsatta för sexuella trakasserier och/eller övergrepp av män. Innebär det att jag inte är en riktig kvinna? Jag har nämligen inte - såvitt jag kan minnas - blivit trakasserad sexuellt av män/killar. Däremot av fyra tjejer på högstadiet. Av killar har jag endast blivit misshandlad och trakasserad på andra sätt. 

 

Jag gick nog i åttan när händelsen inträffade en eftermiddag. Jag gick ensam genom korridoren, på väg till klassrummet där dagens sista lektion skulle hållas. För att komma till det klassrummet - som låg mittemellan två klassrum - var att gå ut från byggnaden genom denna korridor. Plötsligt blev jag omringad av fyra tjejer, varav tre stycken gick i min klass. Den fjärde tjejen var ett år äldre och jag har för mig att hon inte gick på vår högstadieskola (däremot hade hon gått på samma låg- och mellanstadieskola). Två av de andra tjejerna hade jag känt sedan förskolan och den tredje tjejen sedan första eller andra klass. Den tjejen bodde dessutom granne med mig och på mellanstadiet umgicks hon med mig efter skolan - under förutsättning att ingen annan i klassen eller skolan visste om det (jag var trots allt mobbad) och i skolan behandlade hon mig som skit, precis som resten av klassen.

 

Tjejerna skrattade hånfullt åt mig, samtidigt som de tog mig mellan benen, på rumpan och på brösten samt sade förnedrande saker till mig. De hånade mig för att jag var så mycket oskuld som man kunde bli (ingen kille ville ju ta i mig ens med tång) och spelade att de ville göra både det ena och andra med mig. Jag fick panik och försökte hela tiden ta mig ur situationen.

 

 

 

Ute på skolgården stod de andra i klassen och såg på genom dörren in till korridoren. De skrattade och fnittrade. När jag till slut hade lyckats knuffa mig bort från de fyra tjejerna, gick jag raka vägen ut och ställde mig utanför dörren till klassrummet. Jag var så rasande och generad att jag var nära till gråt. Då kom två tjejer i klassen fram till mig, varav den ena läste franska med mig. Den tjejen sade att jag gärna fick prata med henne om vad som hänt, för hon var trots allt kamratstödjare. Jag tackade vänligt men bestämt nej, eftersom jag hörde på hennes hånfulla röst att hon bara ville veta vad som hade hänt så att hon kunde sprida det vidare. Hon struntade ju i mig i övrigt, trots att jag flera gånger försökt bli hennes vän.

 

Väl inne i klassrummet tvingade läraren oss att prata om det som hänt. Jag satt knäpptyst vid min bänk, medan de andra tre tjejerna ljög om dels vad som hade hänt, dels vem denna fjärde person var. Då gjorde jag något som jag aldrig gjort varken tidigare eller senare och som antagligen förvånade samtliga i klassrummet - jag tog mina saker och stormade ut ur klassrummet. Jag vägrade att förnedras ännu mer genom att sitta och lyssna på deras skitsnack.

 

När jag väl kom till mitt skåp var jag så arg att jag grät och då hade min SO- och gympalärare hunnit ifatt mig. Jag minns inte om det var han som hade haft dagens sista lektion eller om han bara hade sett vad som hänt, men att han kom fram till mig gjorde det hela ännu värre, eftersom jag var småförälskad i honom. Jag minns inte vad vi sade till varandra. Det enda jag minns är att jag klargjorde att jag skulle gå hem. Jag vägrade vara kvar den dagen.

 

Dagen efter tvingade min ena klassföreståndare mig att sitta ned med de tre tjejerna i klassen för att prata om vad som hänt. Det slutade med att jag tvingades be den ena tjejen om ursäkt, eftersom jag knuffat till henne i mitt desperata försök att ta mig därifrån och hon hade fått ont av den knuffen. Tjejerna däremot gav aldrig mig någon ursäkt...

 

 

Ha det så bra

Kramar

Jessie