Depression är ett helvete
Mitt känsloliv är verkligen en berg-och-dalbana just nu. Ena dagen - för att inte säga stunden - kan jag vara glad och ha fullt med energi, för att i nästa befinna mig på botten av en oändligt djup grop. Så fort jag tror att kusten är klar och att jag lyckats tämja depressionen, räcker det bara med minsta lilla gnista för att väcka alla negativa minnen och känslor till liv - och vips är jag tillbaka på ruta ett.
Varje dag går jag runt med en känsla av ständigt misslyckande och otillräcklighet och den känslan blir bara starkare för var dag som går. Jag känner mig misslyckad som mamma, som fru, som djurägare - som människa.
Det i sin tur leder till att jag är känslig för tösens gnällighet. Framförallt på kvällarna. Hon är väldigt svår att natta, eftersom hon inte vill sova. Det leder till att hon jämt blir övertrött och då blir hon gråtig och gnällig - vilket jag också blir.
Av den anledningen har jag hela tiden dåligt samvete, för det är inte rättvist mot tösen att hon ska ha en sådan bräcklig mamma. Det är inte heller rättvist mot älsklingen att ha en så frånvarande fru. De förtjänar bara det bästa.
Om det inte blir bättre snart, får jag nog ta professionell hjälp. Men jag hoppas såklart att det snart vänder. För allas skull.
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
❤️❤️