Hämnaren (Dan Buthler och Dag Öhrlund)

OBS! Eftersom det här är sjätte delen om Christopher Silfverbielke och nionde delen om Jacob Colt, finns det en risk för spoilers i inlägget!
 
Uppläsare: Stefan Sauk
 
"Iskall champagne, sexiga brudar och djävulska planer. Christopher Silfverbielke är tillbaka.
Och han är på ett ovanligt gott humör.

Christopher Silfverbielke – stjärnmäklare, mördare och psykopat – har frigivits ur fängelset och inlett en framgångsrik politisk karriär som kristdemokrat. Men på väg mot partitoppen måste han först undanröja några hinder för att återvinna svenska folkets förtroende och fullfölja sin plan.

Många är de som ska få smaka på hans vedergällning – inte minst Jacob Colt, den en gång så skicklige polisen vars familj Christopher krossat, som nu, trött och lätt alkoholiserad, smider sina egna hämndlystna planer vid Europol i Haag.

Till sin hjälp räknar Christopher systern Anna, som är skyldig honom mer än en gentjänst, men hon har något som hennes bror saknar – ett samvete. Och hon vill inte vara med längre.

Vendettan driver genom Stockholms polishögkvarter och Östermalms eleganta våningar, lyxhotellen i Hamburg och de dammiga gatorna i Sousse, oskyldiga medelklassvillor och ensligt belägna skogsstugor. Alltmedan Jacob Colt vänder sitt vapen mot mannen som ödelagt hans liv. Men det hindrar inte Christopher Silfverbielke från att känna sig på ett ovanligt gott humör."
 
 
 
Precis som "Återvändaren", upplevde jag "Hämnaren" som en lång transportsträcka till något annat. Jag kan inte heller förneka att jag blev besviken på att riksdagshistorien från förra boken rann ut i sanden, trots att "Hämnaren" började lovande. I förra boken kändes det som att författarna hade stora planer för herr Silfverbielke, men att de sedan fick kalla fötter och tog tillbaka allt.
 
Kritiken som jag har riktat mot de andra böckerna kvarstår, men jag upplevde att upprepningarna till händelser i den här boken var färre och att författarna försökt förnya hur de hänvisar till vad man fått veta i tidigare böcker.
 
Jag kommer att lyssna på nästa del, men i ärlighetens namn börjar jag bli rejält mätt på Christopher Silfverbielke.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie