Jessicas grotta

 

"I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte John har ögon som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, Janakippo, som stack sin far med en högaffel. Jag for ner till bror är en svart, rå, våldsam och from berättelse. Det är kärleksfullt, passionerat, varmt och tryggt. Svårast av allt är förlåtelsen."

Jag måste dessvärre erkänna att jag inte förstår tjusningen med Karin Smirnoffs roman "Jag for ner till bror". Den är väldigt mörk - kanske till och med nästan för mörk, även för mig? - och emellanåt lite förvirrande. Kanske var det för att jag lyssnade på boken, men till och från hade jag svårt att koncentrera mig på berättelsen. Det kan vara därför som jag upplevde den som förvirrande.

Jag föll inte för huvudpersonen Jana Kippo. Hon förblev som en främling som jag inte kunde relatera till. Tyvärr.

Boken är välskriven och Karin Smirnoff har ett poetiskt och vackert språk. Fast tyvärr var just den här ingen bok för mig. Jag läser däremot gärna annat av Karin Smirnoff.

Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Storytel.