Lille katt...
När jag var nio år (gick i tredje klass) började vi med sy- och träslöjd. Till en början tyckte jag att träslöjden var en aning roligare än syslöjden, men den åsikten kom att förändras under åren som kom. Jag vet inte hur många saker jag har gjort på de olika slöjdlektionerna, men en av dessa saker var tydligen att sticka en katt. Som med alla andra saker jag gjorde på slöjden, gav jag den till mina föräldrar (ibland gav jag saker till min syster). Förra sommaren fick jag ju lådor från mina föräldrar med mina gamla saker. Bland dessa saker låg denna stickade katt.
Jag lade den bland min dotters gosedjur och nyligen verkade hon få upp ögonen för den här katten och har den med sig nästan överallt (plus en liten gul gosekyckling som hon fick av älsklingen i påskas). Hon har till och med velat ha med den till förskolan och i vanliga fall brukar hon inte vilja ta med sig sina leksaker. Möjligtvis får de följa med i bilen till förskolan, men sedan brukar hon lämna kvar dem i bilen. Hon har tydligen gått runt och sagt till barn och personal på förskolan att jag har gjort katten, så ena pedagogen berömde mig för min stickning när jag hämtade tösen en eftermiddag. Då erkände jag att den är gjord för över tjugo år sen. 🙈
Det värmer att tösen har blivit så förtjust i den här katten. Återstår dock att se hur länge detta håller i sig. Hon kan ha den här typen av förälskelseperioder med leksaker och sedan tröttnar hon på dem. Förutom den gula kycklingen, som hon har döpt till Nani.
Ha det så bra
Kramar
Jessie