Jessicas grotta

Till min stora förvåning vann jag en kryssning med Birka Cruises när jag deltog i stegtävlingen på jobbet. Vinsten gällde en 22-timmarskryssning och med anledning av att vi endast skulle vara borta i ett dygn, valde jag och älsklingen att utnyttja min vinst. Vi hoppades på att djuren skulle klara sig och såg till så att de hade tillräckligt med mat, vatten och tömda lådor.

 

Den 27 december bar det av, men vi hade knappt hunnit lämna lägenheten förrän jag började sakna djuren och inte ville lämna dem. Trots att vi "bara" skulle vara borta i ungefär ett dygn, kändes det konstigt nog som om vi skulle vara från hemmet längre.

 

 

Vi blev hämtade vid OKQ8 (den mitt emot brandstationen) av anslutningsbussen och efter att den hämtat upp passagerare i Hallstahammar och Västerås, bar det av mot Stockholm. Kryssningsbåten skulle avgå från Stadsgårdskajen vid Slussen i Stockholm. Bussen var i princip full och vissa av de övriga passagerarna höll ett himla liv. Därför var det en lättnad när vi slutligen kunde lämna bussen och kliva in i terminalen, där vi skulle checka in.

 

Fast innan vi slutligen kunde checka in, fick vi först stå i en av världens längsta köer. Eller, kö och kö. Det skulle föreställa kö, men uppenbarligen känner inte alla till den ädla konsten att stå i kö. Hur som helst, när den biten var avklarad, fick vi åka upp en våning och återigen stå i "kö". Denna gång väntade vi på att få gå ombord på båten. Att bara stå och vänta på saker och ting är aldrig kul, men till slut fick vi gå ombord.

 

Men om du trodde att vår väntan var över hade du fel. Eftersom de höll på att städa hytterna, fick vi sitta och vänta i en av pubarna. Under tiden vi satt där spelade de olika låtar. En av låtarna var Lena Ph:s Det gör ont, vilken väckte gamla minnen till liv från den våren då jag konfirmerade mig.