Jessicas grotta

Nåväl, något riktigt möte blev det inte, men däremot fick jag återigen se honom live den 5 maj i år. Första gången var i Globen i september 2011. Jag var på väg att köpa biljetter till konserten han hade i Stockholm under våren 2013, men just då befann sig älsklingen i Halmstad medan jag själv var ensam i Köping med djuren. Sista tåget tillbaka till Köping avgick ungefär samma tid som konserten började och eftersom jag varken hade körkort eller kände att jag kunde lämna djuren ensamma över natten (vilket i och för sig skulle ha kunnat gå, men just då var det inget alternativ för mig), blev det att jag fick avstå. Därför blev jag eld och lågor när det väl blev bestämt att jag återigen skulle få se honom live!

 

Under förra hösten pratade jag och min mamma vid något tillfälle om att vi skulle försöka åka upp till Stockholm över en helg under våren, eftersom min mamma aldrig hade varit där. Vi pratade sedan inte mer om saken, men när jag i början av oktober såg att Josh Groban skulle komma till Stockholm den 5 maj 2016 och ha konsert på Stockholm Waterfront, bestämde vi oss för att höra om syrran ville med och även passa på att tillbringa resten av helgen där uppe. Slå två flugor i en smäll liksom. Som tur var kunde både jag och syrran få ledigt den 6 maj (som var klämdag) och både konsertbiljetter och hotellrum bokades.

 

 

Jag såg verkligen fram emot konserten. Att höra honom i vanliga fall på skiva etc är fantastiskt, men att göra det live är underbart! I Globen 2011 blev jag så berörd att jag vid åtminstone ett par tillfällen grät av lycka.

 

Den här gången sjöng han inte sina egna låtar (bortsett från två undantag), utan den här gången blev det hans versioner av låtar från kända musikaler, därav namnet - både på skivan och turnén - Stages. Fast ungefär i mitten av konserten sade han att han ville vara egoistisk och sjunga en av sina egna låtar och då valde han February Song. Då brast det för mig och lyckotårar flödade nedför mina kinder. Jag levde mig in så pass mycket i låten att jag både satt och mimade och trampade takten med mitt högra ben. Tjejen som satt på min vänstra sida verkade inte tycka om mitt takttrampande, utan sneglade surt åt mitt håll, vilket fick mig att lugna mig och sitta still resten av konserten.

 

 

Mellan låtarna pratade han lite och precis som sist jag såg honom, skämtade han ganska mycket och fick publiken att skratta högt. Bland annat sade han att han föredrog Waterfront framför Globen, eftersom Waterfront kändes lite mer intimt och nu kunde han både se oss och känna lukten av oss ("I can smell you").

 

När konserten var "slut", tackade han för sig och lämnade scenen. Vi ställde oss upp och applåderade och fortsatte att applådera tills han kom in igen. Förstås. Det var planerat. Så gjorde han även sist jag såg honom. Dessutom hade han ännu inte sjungit Gold can turn to sand och det skulle ha varit mycket underligt om han inte hade gjort det. När han sedan hade sjungit den och en annan låt, tackade han återigen för sig, lämnade scenen och ljusen i salen tändes. Publiken stod återigen upp och applåderade. Och applåderade. Och applåderade. Till slut släcktes lamporna igen och Josh kom tillbaka upp på scenen. Med viss förvåning i rösten sade han att det dittills under turnén aldrig hänt att han fått släcka ned igen efter att lamporna tänts. Han verkade berörd. Och så sjöng han You raise me up. Fast efter det sade han åt oss att gå hem, eftersom de skulle flyga till Oslo tidigt nästa morgon. Så vi gick hem, efter att ännu en gång ha gett honom stående ovationer. Vilken kväll!

 

 

Jag svävade på moln när vi gick bort till pendeltågen. Den här känslan kommer jag kunna leva länge på. Jag hoppas att jag snart får se honom live igen.

Dagens citat:

"Jag följer fyra föreskrifter: bemöt det, acceptera det, hantera det, släpp det."
(Sheng Yen)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie